Ja vet inte vad ja ska ta mig till allso :(
Träningen med olle e ju inte ens rolig... ja blir frustrerad, ledsen, irriterad, arg.... men mest ledsen.
ja vill ge upp, men lovat mig själv att kämpa in i de sista!

att ha en hund som bara drygar är inte de roligaste, ja kämpar varje dag att få de att funka, men endå går de inte. vi har tagit små steg fram. sen ett stort steg tillbaka... men vi fortsätter små steg framåt, o hoppas en dag kunna stå högt upp e le stort tsm med min fyrbenta vän o tänka FAN VA BÄST VI ÄR, VI HAR LYCKAS!
men när den dagen kommer de vet ingen... om den kmr?....

skulle tävlat den 2juli, men tror ja skiter i de, sen e de agility läger i slutet av juli, sen i höst blir de kurs (troligen)
men där emellan blir de tränings uppehåll, o sen efter höstens agility kurs blir de agility uppehåll, får se när ja tar upp de igen.............. :(
6/29/2013 06:10:04 pm

Men oj då, det här lät ju inte så kul :( Vad är det ställer till det för er?

Jag kan tänka mig, att Olle har börjat komma in i unghundsfasen. Att han inte lyssnar, inte "kan" saker som han kunnat förut, han skiter i dig och vissa gånger kan han tycka att allt annat är myycket roligare o du är bara någon som han måste dras med.. Stämmer något?

I sånt fall vet jag PRECIS vad du går igenom just nu. Unghundsfasen är en jävla pina, jag satt o GRÄT när jag o Zorro gick igenom den. JAg grät i skolan, grät hemma o var arg o ledsen. MEN, jag kämpade ändå på. Tränade bara BASIC grejer, såg till att det satt kvar liksom. Den här perioden går över, men det är pissigt som fan. Och det är inte ditt fel o inte Olles heller, utan dom allra flesta hundägare går igenom denna fas.

Men tänk på att Varje Steg Räknas. Sätt upp delmål, jobba dig sakteligen framåt. Be någon annan kolla på när ni tränar som kan se det objektivt utifrån, då märker man tydligare att det går framåt! :)

Reply
7/1/2013 01:48:59 am

Vet hur det är! Det är inte så himla lätt att träna hundar som är självständiga och tycker att de ibland vet bäst själva.. Twix kom i en riktigt tråkig fas för någon månad sen då han inte kunde koncentrera sig längre än fem sekunder, han ville inte ha någon av alla belöningar jag erbjöd och han kunde rätt som det var bara sticka ifrån mig mitt i träningen för att jaga fåglar, heja på nån annan hund osv. Det jag gjorde då var att pausa den träningen som inte funkade (lydnaden) under några veckor, och ägna mig åt sånt som gick bra (spår, apportering). Det är ju ändå meningen att man ska ha roligt ihop under träningen, och om man själv inte tycker det är kul så är det inte lätt att övertyga hunden om att det är roligt att träna heller. Huvudsaken att man hittar på något tillsammans som båda blir glada av, och att man slipper blir ledsen och sur för ofta. Efter en tids tränings-svält blev min grabb mycket mer tacksam för att få träna, och jag försöker verkligen att bara köra korta pass för att hålla hans engagemang uppe. Få, genomtänkta repetitioner, kvalitet före kvantitet.

Om det bara känns tråkigt just nu så är det säkert helt rätt att ta en paus med agilityn. Ni får garanterat upp suget igen tids nog, och då kanske allt funkar bättre!? Man kan inte alltid vila sig i form, men ibland är det just en liten paus som kan göra susen. Sen håller jag med Lisa ovan om att det kan vara till hjälp att låta någon annan erfaren/duktig titta på när man tränar och som kanske kan komma med något tips. Man märker ju inte alltid själv vad man gör för knasigheter :)

Reply



Leave a Reply.