Känner mig sjukt nere....
vet inte vad ja ska göra, vill bara gråta men inga tårar kommer, o till vilken nytta ska dem få komma?
dem rinner o sen då? problemen e tillbaka...
ja orkar verkligen inte :( ja vill bara ge upp allt som hör mitt liv till...
Men samtidigt vill ja kämpa, ja kan inte överge min röda räv, han lämnar inte mig så vrf skulle ja lämna honom?
de enda ja vill är egentligen o hoppa av skolan helt o hålet!
japp göra alla besvikna en gång till... de verkar vara de enda ja e bra på, göra folk besvikna :'(
efter ja hoppat av skolan vill jag bara få ett jobb ta mina saker o dra! hitta en fin lägenhet där ja o olle kan få leva vårat liv<3
men knak knak tillbaka till verkligheten...
ja kommer aldrig våga hoppa av skolan, se alla så besvikna på mig IGEN, ja vet att de e mitt liv, men ja lovade mig själv att orka för att vissa att jag KAN! men snart e ja inte så säker på att ja kan längre....
hade varit skönt med ett eget ställe, man går upp på morgonen, går till jobbet, kommer hem, hem till ett eget ställe!
mest av allt vill ja ju ha med olle till jobbet, men skulle inte de gå beror på hur lång bort man bor från jobbet osv, så blir de dagis eller dagmatte, inget ja föredrar, men går de inte så går de ju inte....
o mest av allt vill ja dra ner mot smålands hållet, så vacker natur där ja trivs i!
ja vet att ja skulle klara av att lämna familjen, dem bryr sig väl endå inte?
träffar dem knappt endå....
hm kanske ska ställa sig i bostadskö där nere?
leta jobb där ner?
flytta o jobba o lämna allt ja byggt upp?
lämna den person jag älskar mer än allt annat? ja har två killar i mitt liv röda räven o Nicklas. han lär inte vilja följa med... så ska ja lämna honom bara för jag ska få må bra? eller ska ja leva mitt skit liv för att få ha kvar min kärlek i livet?
allt blir så komplicerat... o min bästaste vän då, min syster från en annan morsa, ska ja lämna henne? vi har känt varandra sen vi var 8år, o varit bästisar sen dess! o vi träffas sällan nu, men drar ja blir de ju ännu mer sällan....
vafan ska ja göra :(
hade ja fått välja hade ja spolat fram i tiden, då ja o olle har ett eget hem o ja har ett jobb!
men nu är inte livet som en film som man kan spola hit o ditt med....
utan livet är verklighet!
vet inte vad ja ska göra, vill bara gråta men inga tårar kommer, o till vilken nytta ska dem få komma?
dem rinner o sen då? problemen e tillbaka...
ja orkar verkligen inte :( ja vill bara ge upp allt som hör mitt liv till...
Men samtidigt vill ja kämpa, ja kan inte överge min röda räv, han lämnar inte mig så vrf skulle ja lämna honom?
de enda ja vill är egentligen o hoppa av skolan helt o hålet!
japp göra alla besvikna en gång till... de verkar vara de enda ja e bra på, göra folk besvikna :'(
efter ja hoppat av skolan vill jag bara få ett jobb ta mina saker o dra! hitta en fin lägenhet där ja o olle kan få leva vårat liv<3
men knak knak tillbaka till verkligheten...
ja kommer aldrig våga hoppa av skolan, se alla så besvikna på mig IGEN, ja vet att de e mitt liv, men ja lovade mig själv att orka för att vissa att jag KAN! men snart e ja inte så säker på att ja kan längre....
hade varit skönt med ett eget ställe, man går upp på morgonen, går till jobbet, kommer hem, hem till ett eget ställe!
mest av allt vill ja ju ha med olle till jobbet, men skulle inte de gå beror på hur lång bort man bor från jobbet osv, så blir de dagis eller dagmatte, inget ja föredrar, men går de inte så går de ju inte....
o mest av allt vill ja dra ner mot smålands hållet, så vacker natur där ja trivs i!
ja vet att ja skulle klara av att lämna familjen, dem bryr sig väl endå inte?
träffar dem knappt endå....
hm kanske ska ställa sig i bostadskö där nere?
leta jobb där ner?
flytta o jobba o lämna allt ja byggt upp?
lämna den person jag älskar mer än allt annat? ja har två killar i mitt liv röda räven o Nicklas. han lär inte vilja följa med... så ska ja lämna honom bara för jag ska få må bra? eller ska ja leva mitt skit liv för att få ha kvar min kärlek i livet?
allt blir så komplicerat... o min bästaste vän då, min syster från en annan morsa, ska ja lämna henne? vi har känt varandra sen vi var 8år, o varit bästisar sen dess! o vi träffas sällan nu, men drar ja blir de ju ännu mer sällan....
vafan ska ja göra :(
hade ja fått välja hade ja spolat fram i tiden, då ja o olle har ett eget hem o ja har ett jobb!
men nu är inte livet som en film som man kan spola hit o ditt med....
utan livet är verklighet!
RSS Feed