Den frågan ställer jag mig ofta, varför just du? varför min familj? varför skulle du straffas? min farmor vi älskar dig<3
När du va liten vart du sjuk, men dem upptäckte det i tid o kunde rädda ditt liv medan din lillebror dog i samma sjukdom....
du levde ett liv utan bil, du cyklade eller gick ditt du skulle, du drack aldrig alkohol du åt bra mat, du har aldrig användt tobak.
endå straffar dem dig ännu än gång? denna gång kan inte mediciner hjälpa dig att bli frisk...
du blir sämre o sämre....
Dina anhöriga ser dig bara bli sämre, vi alla känner smärta endå om ingen pratar om de, är vi alla ledsna inombords...
du är syster, moster, mamma, farmor!
jag tycker de e super jobbigt att träffa dig, då jag ALDRIG vet kommer du ihåg mig? eller kommer ja som en främling?
nu har du inte blivit så dålig att du inte kommer ihåg mig än, men ja e orolig att den dagen kommer snart :(
min älskade farmor mins du alla underbara stunder vi haft tsm?
När jag var 5år o bakade en godis tårta hemma hos dig?
När ja o min lillebror hade fått en glass o satte oss i vardagsrummet o såg på tv o när du kommer in sitter vi på bordet, du skratta o hämtade kameran?
När vi satt o läste alla böcker om o om igen?
När vi lekte?
När vi cyklade till hedlandet för att få liten ensamtid o köpte ett par skor till mig?
När vi cyklade o bada o vi låg o sola o så skrek du till för en and bet dig i stor tån, o vi alla skratta gott efter de?
När vi satt på balkongen o drack din hemmagjorda saft o åt dina bullar?
När vi åkte till någon 4H gård/djurpark o titta på alla djur?
Alla underbara minnen vi har tsm, ja önskade dem skulle bli fler...
men dem stannar där, nu får ja bara se dig blir sämre o sämre, men du är min farmor oavsett o jag älskar dig för den du är o har alltid gjort<3
När du va liten vart du sjuk, men dem upptäckte det i tid o kunde rädda ditt liv medan din lillebror dog i samma sjukdom....
du levde ett liv utan bil, du cyklade eller gick ditt du skulle, du drack aldrig alkohol du åt bra mat, du har aldrig användt tobak.
endå straffar dem dig ännu än gång? denna gång kan inte mediciner hjälpa dig att bli frisk...
du blir sämre o sämre....
Dina anhöriga ser dig bara bli sämre, vi alla känner smärta endå om ingen pratar om de, är vi alla ledsna inombords...
du är syster, moster, mamma, farmor!
jag tycker de e super jobbigt att träffa dig, då jag ALDRIG vet kommer du ihåg mig? eller kommer ja som en främling?
nu har du inte blivit så dålig att du inte kommer ihåg mig än, men ja e orolig att den dagen kommer snart :(
min älskade farmor mins du alla underbara stunder vi haft tsm?
När jag var 5år o bakade en godis tårta hemma hos dig?
När ja o min lillebror hade fått en glass o satte oss i vardagsrummet o såg på tv o när du kommer in sitter vi på bordet, du skratta o hämtade kameran?
När vi satt o läste alla böcker om o om igen?
När vi lekte?
När vi cyklade till hedlandet för att få liten ensamtid o köpte ett par skor till mig?
När vi cyklade o bada o vi låg o sola o så skrek du till för en and bet dig i stor tån, o vi alla skratta gott efter de?
När vi satt på balkongen o drack din hemmagjorda saft o åt dina bullar?
När vi åkte till någon 4H gård/djurpark o titta på alla djur?
Alla underbara minnen vi har tsm, ja önskade dem skulle bli fler...
men dem stannar där, nu får ja bara se dig blir sämre o sämre, men du är min farmor oavsett o jag älskar dig för den du är o har alltid gjort<3
RSS Feed