När jag var 7år fick jag mitt första djur de var en dvärghamster hamster, han hade många namn men slutligen fick han namnet Tuffsen, han dog när han var 6månader av canser :(
mitt första djur hade lämnat våran jord så ung.... o pappa skaffade fort en ny hamster till mig så sorgen va inte långvari, då fick ja en ny dvärghamster som fick heta Lakris :)
han fick oxå somna in som ca 6månader gammal....
När Lakris hade gått bort, så fick jag hem ett marsvin, hon va de vackraste jag hade sätt, hon hade många fina färger<3 jag va helt överlycklig den där morgonen när jag såg henne i buren pappa bad mig att låta henne vara, men ja kunde inte medan dem åt frukost satt ja med henne i knät :') o skulle komma på ett namn, o då kom min lillebror med förslaget Blomman, då hon hade så många fina färger :D o då fick hon heta det<3
Blomman va min bästa vän från första dagen, hon var min stora kärlek igenom hela livet<3
Jag älskade henne mer än någon annan, älskade henne mer än min dåvarande kille, mer än familjen.
hon va mitt absolut bästa vän, kärlek, livskamrat, hon skulle aldrig svika mig. ja svek henne några gånger som inte går att ändra på idag :( men ja ångrar dem..... men hon förlät mig vaige gång<3 hela hon va ett hjärta av guld<3
När jag gick i 7an, så mådde jag riktigt dåligt, ja va psykist sjuk o ville inte leva, men hon fanns där för mig hon svek mig ALDRIG<3 hon gjorde så ja orkade leva! fast ja inte ville....
utan henne hade ja inte varit i livet, jag e tacksam att ja hade henne den perioden i livet idag, tack vare henne har ja ett liv värt o leva<3
Men hösten 2009 hände de som inte fick hända! hon vart sjuk........
mitt allt vart sjuk! de enda ja hade vart sjuk... vad skulle ja göra?
vi åkte iaf till veterinären med henne o behandlade henne mot kvalster, hon vart bättre för stunden (ca ett halvår), sedan börja vi om behandlingen.... då var hon inte bra en längre period....
men hon va fortfarande inte "döds sjuk" men sedan under sommaren 2010 kunde hon knappt andas... o mådde dåligt. så den 29 augusti 2010 åkte vi till roslagstull där vi fick en riktigt bra veterinär, där fick ja en diagnos, Blomman mitt allt här i livet hade en stor tumör i ena lungan (drf hade hon svårt o andas när de va så varmt) samt hade hon fel på tandrötterna :(
Så jag fick mitt livs lättaste men svåraste beslut....
Låta henne gå på smärtstillande eller låta henne somna in.
Jag tittade på henne medan mina tårar sprutade, o livs glädjen i hennes blick som ALLTID fanns där, fanns inte där denna dag... så jag tog ett sista förväl av denna underbara bäste vän, livskamrat, mitt absoluta allt, hon fick somna in i mitt knä<3
Den värsta meningen jag hört va när veterinären kom in o lyssnade på henne och sa "nu är hon borta" eller något liknande då brast de igen.... nu fatta ja på riktigt, hon va borta, borta från mig för alltid :(
Morgonen efter denna jobbiga dag så va buren borta o Mulle satte sig vid burens plats som han ALLTID gjorde (då han alltid sa godmorgon till Blomman) o så tittade han på mig med sin ledsna blick.... o i blicken va verkligen "vart e blomman...." han sörjde henne, de märktes verkligen :(
mitt första djur hade lämnat våran jord så ung.... o pappa skaffade fort en ny hamster till mig så sorgen va inte långvari, då fick ja en ny dvärghamster som fick heta Lakris :)
han fick oxå somna in som ca 6månader gammal....
När Lakris hade gått bort, så fick jag hem ett marsvin, hon va de vackraste jag hade sätt, hon hade många fina färger<3 jag va helt överlycklig den där morgonen när jag såg henne i buren pappa bad mig att låta henne vara, men ja kunde inte medan dem åt frukost satt ja med henne i knät :') o skulle komma på ett namn, o då kom min lillebror med förslaget Blomman, då hon hade så många fina färger :D o då fick hon heta det<3
Blomman va min bästa vän från första dagen, hon var min stora kärlek igenom hela livet<3
Jag älskade henne mer än någon annan, älskade henne mer än min dåvarande kille, mer än familjen.
hon va mitt absolut bästa vän, kärlek, livskamrat, hon skulle aldrig svika mig. ja svek henne några gånger som inte går att ändra på idag :( men ja ångrar dem..... men hon förlät mig vaige gång<3 hela hon va ett hjärta av guld<3
När jag gick i 7an, så mådde jag riktigt dåligt, ja va psykist sjuk o ville inte leva, men hon fanns där för mig hon svek mig ALDRIG<3 hon gjorde så ja orkade leva! fast ja inte ville....
utan henne hade ja inte varit i livet, jag e tacksam att ja hade henne den perioden i livet idag, tack vare henne har ja ett liv värt o leva<3
Men hösten 2009 hände de som inte fick hända! hon vart sjuk........
mitt allt vart sjuk! de enda ja hade vart sjuk... vad skulle ja göra?
vi åkte iaf till veterinären med henne o behandlade henne mot kvalster, hon vart bättre för stunden (ca ett halvår), sedan börja vi om behandlingen.... då var hon inte bra en längre period....
men hon va fortfarande inte "döds sjuk" men sedan under sommaren 2010 kunde hon knappt andas... o mådde dåligt. så den 29 augusti 2010 åkte vi till roslagstull där vi fick en riktigt bra veterinär, där fick ja en diagnos, Blomman mitt allt här i livet hade en stor tumör i ena lungan (drf hade hon svårt o andas när de va så varmt) samt hade hon fel på tandrötterna :(
Så jag fick mitt livs lättaste men svåraste beslut....
Låta henne gå på smärtstillande eller låta henne somna in.
Jag tittade på henne medan mina tårar sprutade, o livs glädjen i hennes blick som ALLTID fanns där, fanns inte där denna dag... så jag tog ett sista förväl av denna underbara bäste vän, livskamrat, mitt absoluta allt, hon fick somna in i mitt knä<3
Den värsta meningen jag hört va när veterinären kom in o lyssnade på henne och sa "nu är hon borta" eller något liknande då brast de igen.... nu fatta ja på riktigt, hon va borta, borta från mig för alltid :(
Morgonen efter denna jobbiga dag så va buren borta o Mulle satte sig vid burens plats som han ALLTID gjorde (då han alltid sa godmorgon till Blomman) o så tittade han på mig med sin ledsna blick.... o i blicken va verkligen "vart e blomman...." han sörjde henne, de märktes verkligen :(
De tog mig 1.5år att komma över henne... tänker på henne än idag men inte så att ja gråter mig till sömns längre.
Den som fick mig att komma över henne var Staffen Svea, hon fick mig att se nuet o lyckan ja hade, hon va mitt allt, jag älskade henne hund<3 hon hjälpte mig att kunna gå vidare, tack vare henne orkade ja se ljuset<3
Men den lyckan försvann rätt fort.... någon gång i januari förra året fick hon flytta tillbaka till sin ägare</3
Då började ja leta hund på allvar då ja inte orkade falla ner på botten igen. Då fick jag tag i Olle, o han flyttade hem till mig den 4feb 2012 då var han 7månader<3
Den som fick mig att komma över henne var Staffen Svea, hon fick mig att se nuet o lyckan ja hade, hon va mitt allt, jag älskade henne hund<3 hon hjälpte mig att kunna gå vidare, tack vare henne orkade ja se ljuset<3
Men den lyckan försvann rätt fort.... någon gång i januari förra året fick hon flytta tillbaka till sin ägare</3
Då började ja leta hund på allvar då ja inte orkade falla ner på botten igen. Då fick jag tag i Olle, o han flyttade hem till mig den 4feb 2012 då var han 7månader<3
RSS Feed